Solen återkommer med råge och inte ens solfaktor 10 kan rädda mig från en svedd panna. I den urgulliga kuststaden Fano hittar jag äntligen en affär som säljer handsydda Italienska skor. Jag klapprar runt i ett glädjerus.

Ett regnoväder håller oss fångade i det stora huset i Pesaro. Solbrännan får vänta och istället så fördjupas vänskapen mellan oss 12 som gästar det stora huset. På våra små turer ner till mataffären så uppmärksammar jag att så många Italienare bär whiplash-krage. Trafiken är galen!

I staden Pesaro väntar ett himmelrike vi hyrt. Huset är på över 400 kvadrat och taken är timrade i mörkt trä och golven av sten. Runt detta gods sträcker sig stora solrosfält, sedan blänker havet. Vi är tolv vänner som strålat samman här och vi badar i den stora poolen och dricker massor av vin. Min nya kamera blir dessvärre kvaddad då vi ska ta vår första gruppbild. Jag blir jätteledsen och gråter en skvätt. Men då dyker det upp 1000-tals eldflugor runt omkring mig som gnistrar mer magiskt än Disney. Jag får förlita mig på mina vänners fotograferande och istället försöka minnas detta överväldigande. Jag försöker fånga en eldfluga, men det går inte att fånga magi. Istället så lyser den upp vår alle och visar oss vägen. Italien - Di amo

Ankommer till staden där alla män är smäckra och vackra. Kvinnorna är säkert tjusiga de med, men jag hinner inte med dem. I Bologna är dessutom maten god, shoppingen utsökt och servicen förträfflig. I 35 graders värme tågar vi runt med tindrande ögon. Varför är det inte lika snyggt i Luleå? Jag röstar för att vi gör som Kiruna och river allt och börjar om från början. Bologna får vara förebild.
Rösta på mig!

1. FÖRFESTEN
Vi firar att vi fått en ny tjej på jobbet, så vi har bjudit in en massa vänner på fest. KUUUL! Jag har inte hunnit äta nåt ännu, men av mousserande vin blir man typ… mätt. Jag sveper en flaska och gör min makeup samtidigt. Jag gillar kombinationen av sminkning och bubbel, när distansen släpper så ökar på nåt sätt den glada kulörten. Sen är jag är fortfarande hungrig (bulimi?) och kastar mig över bålen som innehåller mättande och nyttig frukt. Oj då… gästerna har visst redan kommit ”Hallå, hej hej” ropar jag och målar mig lite till. SKIT, nu glömde jag bort att festfixaraktigt pussas så där i luften vid gästernas kind.
En arbetskamrat informerar mig att jag nu spillt två drinkar på golvet och att jag tagit stryptag på en av gästerna. Men det var ju bara på skoj, förstod han inte det? Jag måste säga förlåt, men jag har glömt tilll vem. Jag vinglar fram till en ny gäst som är jättesvart. ”Hello and welcome” säger jag och lyckas komma ihåg att luftpussas. ”Hej” säger Afrikanen som visar sig prata perfekt svenska. Jag fortsätter ändå att prata engelska, just in case.

2. FESTEN
Jag blir less på min egen förfest och slänger mig in i en taxi som tar mig till själva festen. Vilken tur att jag glömde ytterkläderna för då slipper jag ju garderobsavgiften! Nu är det fest, nu är det dans och jag dansar bredvid Jenny. Det känns konstigt för hon bor ju i Frankrike, men hon bekräftar att hon är Frankrike-Jenny OCH att hon också varit på vår förfest. Folk applåderar åt… vad säger ni? Livemusiken! Jaha, det är livemusik vi dansar till. Gud va bra.
Min kompis Sabina kommer fram och skålar med mig. Jag fattar inte först att hon skålar med mig, utan tror att hon vill ha ett drinkkrig. Vips har vi världens roligaste drinkkrig, som övergår till ölslattskrig. Sabina ger upp och släpar sig argt tillbaka till bordet där några från förfesten sitter. Hon skvallrar att jag slänger drink och någon säger till mig på skarpen. När jag ser henne igen så vill jag be om förlåtelse och försöker krama henne. Då händer en olycka och jag slår ut hennes hakpiercing och hon springer blödande tillbaka och skvallrar IGEN!
Jag följer efter till vårt bord och kompisen Robban säger nåt typ dumt. Då gör jag en sån där låtsas-luftsmäll mot käken, men missar luften och fetsmäller till Robban. Bäst att dansa. Det är sent då jag inser att jag inte har alla kläder kvar på kroppen, tur att jag har snygga kalsonger iallafall. Framför mig dansar min kompis Mats och jag frågar vart han lagt mina kläder. Han ser frågande ut, men erbjuder sig att leta. Tröjan är borta och jag börjar gråta, för jag känner mig hips vips så himla fet. En tjej bredvid tycker synd om mig och jag får låna hennes top. Gud vad snäll hon är, men jag är fortfarande jättesur på klädtjuven Mats, så jag går hem.

3. EFTERFEST
Jag hatar egentligen efterfester, för det är då alla andra blir så glada och jag mår så himla dåligt. Det är tur att jag kommer hem själv, alldeles frusen och kall. Sakta börjar jag ana att jag gjort nåt dumt under kvällen, men skickar ändå 20 hat-sms till klädkleptomanen Mats. Till sist gungar sängen mig till söms, mycket obehagligt!

4. DAGEN EFTER
Bakismorgonen därpå är inte kul (ni fattar?) och med svansen mellan benen hämtar jag ut mina kvarglömda kläder från baren. Jag bestämmer mig för att sluta röka igen och ringer sedan Mats, Robban och Sabina och ber om förlåtelse. Jag ångrar mig verkligen och lovar att det nog aldrig ska hända igen…

Kära dagbok. Idag blev jag jätteglad när jag fick brev av en snäll Jani, som ville att jag skulle signera “att göra en Pudel”-fodralet åt honom. Sen ville han ha ett kort på mig med autograf!!! Jag undrar om det är så här upprymda riktiga kändisar känner sig hela tiden eller om man tids nog blir tokig och rakar håret av sig och får svåra ätstörningar. Hur som helst så säger jag att Jani är jättesnäll och jag lovar honom att inte bli skogstokig efter detta autografskrivande.

Ställer väckarklockan på 06.00 och börjar dagen med att lägga en kraftfull foundation a la Charlotte Perrelli (dvs: inga mänskligt synliga drag) Ann-Sofie Mendoza dyker upp och vi kräppar hennes hår (= Krusty the Clown) och red-lights sminkar henne. I coolaste kläderna drar vi sedan i väg till videoinspelningen av Pop Shuvits nya musikvideo, där vi spelar excentriska tavelköpare i några sekunder. Filmteamet är underbara och vi är underbara och LIVET ÄR UNDERBART!!!

IDAHO - International Day Against Homophobia - 17th of May

Blir tillfrågad att vara med i en musikvideo med gruppen “Pop Shuvit”. Givetvis tackar jag ja till att agera i några sekunder som en galant konstköpare. Bandet visar sig vara från Malaysia och jag försöker googla fram lite info om gruppen. De visar sig (till min stora glädje) vara hur stora som helst i Asien! Låten heter “Set you on fire” och jag hoppas att mamma aldrig får höra den. För henne hade det varit lika med att bita halsen av diverse fjäderfän och dricka tuppblod. På fredag spelar vi in.