Det här med att ta semester kan diskuteras. Våra första fria dagar har gått åt till att kastbyta rum med varandra. Jag och Sebbe har bytt rum med dottern Amanda, kontoret med Amadeus. Bara sladdragningen took forever! Vi har kört släpvagn på släpvagn till tippen, så på nåt sätt så är detta väldigt renande. Finast är min nya garderop som jag ödslat semesterdagar på att måla om dess INSIDA. När jag nu öppnar dörrarna till den möts jag av en mörk rosaröd färg som för tankarna till underbara ANNA SUI.

Jag är i Luleå i helgen. Jag har bloggpaus. I min egen blogg vill säga (http://asapetersen.blogg.se). Däremot kan jag inte hålla mig från att trakassera Miós.
Mió vill att vi alla ska gå in på http://www.kuriren.nu och nominera honom till årets lulebo. Han försökte en gång bli årets gammelstadare (ett bostadsområde i Luleå). Det funkade inte så nu försöker han med årets lulebo. Om inte det heller funkar kör vi på årets norrbottning nästa år. Och Fröken Sverige året därpå.
Jag har kommit på den perfekta motiveringen till varför underbara Mió borde bli årets lulebo. Han är “mandeln i lulegröten”.
När jag har kampanjat färdigt för dagen ska jag sätta på mig mina nya, lackade klackiskor och ge mig ut i lulenatten. Ska bara hämta upp en dunk rose och min bästis Ann på vägen. Vi ses under kvällssolen. Hon med största leendet (och en räv bakom örat) på Färjan ikväll är jag!
/Åsa Petersen

Står i kassakön på Åhlens (någon luktar svett, fort fort härifrån) då min dotter sträcker fram några fula vykort (föreställande kor + tecknade hjärtan) Hon vill förstås att jag ska köpa dessa åt henne och jag rycker vykorten ur hennes hand och förklarar (pedagogiskt?) att det var det vidrigaste jag någonsin sett. Barn utnyttjar systematiskt föräldrar i stressituationer! Dessvärre så visar sig handen med vykorten inte alls tillhör min dotter, utan istället en medelålders kvinna som blir jätterädd. Förlåt!

Viasat ringer upp mig för JUST JAG har av datorn valts ut OCH VUNNIT en digitalbox om jag tecknar ett avtal med dem (och får första året TILL HALVA PRISEEET!) Till en början låter det ju som en rätt hyfsad deal, men då jag säger att jag först vill kolla upp med min familj blir det probem.
– Va? Ska du kolla med din familj. Men du har ju VUNNIT!
Jag försöker förklara att Viasat har lite andra kanaler än jag har nu och att jag kanske blir lynchad av min familj om jag bara kastbyter så där hipsvips.
–Va? Är du inte huvudet för din familj? Är det inte du som bestämmer? Är det inte du som är mannen?
Det är nu jag bestämmer mig för att Viasat ska stoppa upp sin box i anus! Är det här något som säljarna får lära sig på kursen? Är det nu machomannen skriker GE MIG 1000 ABONNEMANG! Jag för min del orkar inte förklara att i min pappa-pappa-barn-familj så finns det ingen som bestämmer. Vi är ett. Viasuck suger!

Idag kommer min syster Rebecca och hennes fru farandes från Göteborg för att tillbringa midsommaren här i norr. DET ÄR NU ALLT SKA FUNGERA! DET ÄR NU NORRBOTTEN SKALL VISA SIN ALLRA BÄSTA SIDA. Men fuck no, här regnar det och är svinkallt. Det är dags att ta fram franskakursen jag beställde och fundera på ett liv vid rivieran. Det enda som känns som en snuttefilt (tänk som förr - en spritindränkt trasa för spädbarnen att suga på) är Kathy Griffin, en amerikansk stand-up som man BARA ÄLSKAR och HIMLEN BLIR OSKYLDIGT BLÅ - Fast vädret suger. Fantastiskt!

Lova att slå mig rakt i ansiktet om ni hittar mig i min soffa med chips, vin och en godispåse. De senaste fem dagarna har slutat just på detta viset och ni borde vara oroliga hur jag kommer att se ut om detta får fortgå.

Dokument som nu blivit tillgängliga visar att USA:s försvar planerade att tillverka en BÖGBOMB för att släppa över sina fiender. Jag ljuger inte! Wright-laboratoriet i Ohio begärde 1994 ett anslag på 7,5 miljoner doller för att utveckla denna hormonbomb, för att på så sätt slå ut stridsmoralen hos sina fiender(!) Norrbotten behöver i år visserligen en myggbomb, men en bögbomb skulle smälla högre. Inlandet består av ungkarlar som trånar efter kärlek och BOOOM så skulle skulle ungkarlarna suga kuk, mjölka kor och gledsbygden skulle åter vara ett fridfullt stället för picknic. Dicknic.

Sista semesterveckan. Medan Ace of Base-Ulf får besök av både kändisar och narkotikaspan på sin båt, så får vi besök av vännerna Johanna, Tobbe och deras lilla son Kasper (på vår segelbåt Ingrid)
Vi testar nakenhopp från masten och grillkorv från Willys.
Riskabelt värre.

Träffar en man med ångest, då han glömt sina dyra smycken hemma hos den tjej han följde med hem i går. Med svansen mellan benen måste han nu återvända till henne, fast hans plan var att aldrig mer återse henne. He he. Problemet är också att han inte riktigt minns var hon bodde. UNDERBART! Jag gissar att vi alla söker bekräftelse. Min kompis Ava fick det här i vintras av nattrafiken, som tutade bekräftande när hon stapplade hem från krogen. Trots ett illamående så kände hon sig då värdefull. Väl hemma framför sin spegel så såg hon att hennes klänning åkt upp under dunjackan och att hon tågat vägen hem i nylonstrumpor och stingtrosor.

Samma visa detta år igen. Ungarna tappar bort sina cykelnycklar och jag måste lämna in dem hos cykelreparatören för att de ska borra upp låset och sätta dit ett nytt. Då jag ska betala säger expediten “1200 kronor tack” och jag lämnar fram mitt kreditkort och undrar om det blivit lite dyrare än sist (inte för att jag minns hur mycket det kostade 2006) Cykelreparatören skrattar och säger att han bara skojade. 120 kronor menade han. Jag förstår inte sån här humor, jag har noll koll. Hur kan nån firma gå runt med att ta så lite betalt…