Jag har inte hunnit berätta om det, men här på Maui finns det GUDOMLIG sushi!

De kvällar som vi inte ids laga mat så hämtar vi sushi på ett ställe nära oss. Det är konstigt att sushin i Luleå inte utvecklar sig, att den inte tar intryck av världen utanför. Detta är en tallrik inspiration!

Efter det att Lucy gjort oss påmind om att vi INTE var bjudna på Woody Harrelsens bröllop, som ståndade i söndags här på ön, så öppnade hon en kändislängtan.

Den längtan blev fyllt med råge, då vi idag (på väg till yogan) ett stenkast från vår lägenhet möter vår största kändis NÅGONSIN. Håll i er, för det här är stort!

Jodie är på väg in på en restaurang (där VI minsann inte fick bord i går) tillsammans med sin mamma? Låt oss hoppas att det är just hennes mamma, men med tanke på hennes kvinnotycke och hennes X, ska man inte vara säker. Jodie är känd Mauibesökare och brukar vara här med sina barn med jämna mellanrum. UNDERBART - sann lycka bor nu i oss. Vi typ känner henne nu.

Vi har som jag tidigare berättat krypit ner och sett film under de becksvarta nätterna. Här får ni våra betyg.

5 poäng får: “Burn After Reading”
Helt otroligt välspelat med tillhörande supermanus. Se den, se den!

4 poäng får: “Surveillance”
Nattsvart thriller som skrämmer vettet ur en på ett välregisserat obehagligt sätt!

3 poäng får: “Righteous Kill”
Al Pacino och Robert de Niro jobbar på med ett manus som är lite tråkigt. Det ska röra sig om en thriller, men jag kallar det ganska spännande.

2 poäng får: “Babylon A.D”
Denna film har sina bottenlösa brister, men teknik och miljöer gör att den är fantastisk. Den tar sig inte upp till en tre, men är en adrenalinspäckad 2:a som jag inte ångrar att jag sett.

1 poäng får: “Henry Pool is here”
- Jag fattar inte varför ingen tog livet av Henry Pool, av detta skitmanus. Trailern är lovande men filmen så skitdålig att inte ens min godtrogna pappa skulle gilla den.

Idag åker Amadeus och Sebastian till havet för att surfa medan jag har bokat in mig på olika yogapass hela förmiddagen. Det börjar med Kat i 90 minuter som böjer ut en i vinklar man inte ens trodde man hade. Dränkt i svett går jag sedan i tro vidare till ytterligare ett 90 minuters pass med en ung asiat/hawaiianska - Tiffany. Det visar sig att Tiffany egenligen jobbar som akrobat och är jättesträng. Hon säger t.ex: För er som vill ta denna rörelse vidare så går ni upp i hel brygga i tre minuter. Med det menar jag förståss ALLA! Tiffany ryter (säkert uppfostrad på ett Cirkusbarnhem i Kina) så man har inget val. Hon är stenhård, hela tiden. Jag kippar efter andan och längtar lite hem till snälla Yen på Inpuls. Men jag klarar av det och tar sedan lunch med killarna innan vi åker och badar.

- Tack Gud för allt fint jag får vara med om. Jag kan inte nog beskriva alla lyckliga känslor som bubblar upp i mig. Ikväll väntar ytterligare 90 minuter med doft-granen Ray hans sista avancerade pass. Ja det är bara två dagar kvar på denna ö nu, så jag vill yoga så mycket som möjligt.

Nu lämnar jag över till vår son Amadeus, så får han berätta om sin syn på denna dag.

- Idag började jag och Surf-guden Sebastian med att direkt gå ut och hyra varsin surf bräda. Vi höll oss i vattnet hela förmiddagen tills pappa Mió var klar med sitt Yogande, då åkte vi till Tacobell för att flotta i oss lite tacos! (pappa vägrade äta detta) Nu ska dom tvinga med mig till Ray´s tunga tunga yoga pass som jag egentligen inte vill gå på. Önska mig lycka till! kram/ Surf-mästaren Amadeus Evanne

Jag antar att det är råvarorna det hänger på, det som gör maten så där extra god. Jag erkänner med glatt hjärta att jag är bortskämd, som här med scallops på en sparrisbädd som vi lagat till denna kväll.

För en gourmand gäller också ett gott vin. Som här - Fetzer Chardonnay.

Denna eftermiddag så gjorde vi ett återbesök på vågorna.

Det började med lite höga vågor för att sedan lugna ner sig fram emot eftermiddagen. Det roliga var att vi kom ihåg allt våra surfinstruktörer lärt oss och lärde oss nu även läsa av vågorna, då det var dags att ta sig upp på dem.

Det är fruktansvärt tungt att surfa. Ja förutom att få balans så är det även tungt att paddla ut med brädan till havs. Ryggen har fått nya snygga muskler.

Då vi nu skippat våra lärare, kunde jag surfa på i mina badbyxor bäst jag ville. Skönt. Bröstvårtorna däremot fick sig en överdos av friktion på brädan. Efter fyra timmars vattenfärd är man mör och ikväll så ska vi ta det lugnt.

Moi Mió till vänster. Zeb till höger.

Låt dig aldrig, jag menar ALDRIG luras in i en villfarelse att bara för att din yogafröken heter Kat och är 100 år och helt silvergråhårig, att hon ska vara menlös och tam. Kat visade sig tvärtom vara en vildkatt. Ett smakprov på en av dagens positioner? Var så god!

Jag har aldrig tidigare blivit uppmanad till att t.ex lägga mina fötter bakom huvudet. Det var ytterst intressant att se en hel klass göra sitt bästa i denna övning. Det blev en och en halv timmes GRAV akrobatik, men jag fick xtra beröm och lite applåder av klassen idag för att jag var så bendy. Det har blivit ett gift, nu vill jag veta mer, jag vill kunna mer.

PS: På fotot så tar bara händerna i golvet. Huvudet och fötterna svävar fritt. Prova! Kolla även in denna blogg, då det nu föredömligt dimpt ner en bild!

Det hela började som en resa mot en surfstrand, men slutade någon helt annan stans. Jag vet inte vad som hände. En sak vet jag, att det är svårt att uttala alla ställens namn, vilket i sin tur gör det svårt att minnas dem.

Kanske var det ordförbistringen, kanske var det den magiskt doftande eucalyptusskogen, kanske var det bara ett sidospår som lockade mer, med en förförisk skylt märkt “Haleakala crater“. Uppåt bär det för vår lilla hyrbil, upp upp upp mot Haleakala nationalpark. Det känns som om resan tagit flera timmar och de kläder vi hade på oss för strandlivet är HELT FEL. Temperaturen har nämligen sjunkit 20 grader.

Det hela känns overkligt. Samma ö som vi lärt känna kusten på, bjuder nu på ett sorts ökenrymdlandskap. Amadeus vill ta Gollumbilder på sig själv, men jag är förbjuden att lägga ut dessa bilder. På nåt sätt är vi ändå inte entusiasterna som tillbringar timmar med att leta efter sällsynta fåglar och extraordinär fauna, nej vi andas in denna nya irrfärd som något man måste se, men nu var det avklarat. Vi rullar bilen stup ner i några timmar och så är vi hemma igen.

Något väderfenomen gör att det nästan alltid lyser en regnbåge invid öns västsidan, precis där vi bor. Jag känner mig hemma.

Har ni hört talas om gruppen “The National Bank“?

Tack vare Spotify så kan man nu utforska så otroligt mycket musik som man annars aldrig skulle få förmånen att lyssna till. Men jag går i garant för att det svänger om denna Christian-Walz-aktiga jazz-sing&songwriter-electro-soul, så ladda ner dem nu och lyssna lite mer på dem här!

- Jag ber om ursäkt.

Bloggen sväller och mitt facebooksanvändande har minskat. Har därför (i all kärlek) “lyft” ut alla som inte är släktingar eller ingår i den skara som ligger full på mitt vardagsrumsgolv minst en gång i månaden. Ta det inte personligt, inga självmordskravaller nu. God fortsättning…

PS: Varför basunerar Facebook ut utmaningen “du har blivit utmanad till en IQ-test” när frågan om Alladins Lampa gör att du blir betydligt fattigare utan att du själv anar oråd. Pengar dras via ditt mobilnummer. Buuu!