Mamma ringer och från Tallberg och undrar hur det går för oss. Egentligen så vill hon att jag ska säga att jag ändrat mina jul-rese-planer och istället beslutat mig för att fira jul med dem.

Det är nu ganska länge sen jag julfröjdades i Sverige och vem vet, snart kanske det är dags? Julen måste ju vara extra kul att fira om man får resa TILL snön, men inte om man redan står i den upp till knäna 6 månader om året. Vart firar ni jul?

… that I married a lumberjack!

- Ain´t Im the cutest boy in pink you ever seen?

Många har undrat var jag fått min högexplosiva lättklädda exebitionism ifrån. Well… här ser ni mamma Sibylla och syster Susanne som TVINGAR ut mig som lättklädd barnmodell i ett reportage från tidningen Husmodern 1967.

Det ska börjas i tid det som flamboyant ska bli:

Ikväll så åker moi, Zeb, Mary & Dandy till Piteå för att gå på spa och sedan lyxrestaurang. Livet är toppen!

Ni kanske undrar varför vår son Adam flyttade ner till Stockholm?
Här är svaret:

Till familjen kan vi nu räkna undersköna Emme (uttalas Emm). Gud vilka vackra barnbarn (accessoarer) vi kommer att få. Snygga barnbarn är det nya svarta, även om jag nu inte är redo för detta innan jag fyllt 50. Dvs om typ sexton år…

PS: Emme Evanne låter toksnyggt, bara så du vet!

Ungarna blir större. Adam den äldste flyttar idag ner till Stockholm och jag vinkar farväl. Det är inte första gången jag vinkar till avsked, nej det känns som om jag gör det hela tiden. Först var det Asien i ett år, sedan Frankrike och nu… väntar en snygg tjej i Stockholm.

- Ta hand om dig ungen min, vi ses snart!

Det började bra igår. Det började så bra att Yen och Medelhavsmannen kom om med lunch till oss på jobbet. Sushi och VIN. Hur okristligt är inte det? I love them! Eftersom storsonen är hemma (nu senast från Frankrike) så passade vi på att göra något tillsammans på kvällen - vi bokade bord på backfickan (Oliv)


De har ny meny nu och temat verkar vara närproducerat. Jag rekommenderar älgcarpaccion till förrätt, renkalven till huvudrätt och på pannacottan som final. Mmmmm!

Det är intressant att med ungarna just nu, de börjar bli så stora (innebär det samtidigt att vi börjar bli gamla?) Små egenheter har vuxit till sig och blivit underbara karaktärer, små gester har vuxit till sig och blivit ett kroppspråk.

Man ska vara försiktig med det man säger till sina barn. Jag minns att min överreligiösa mamma var orolig över mig och över att jag tillbringade så mycket tid framför spegeln och så liten tid på fotbollsplanen. Fåfänga var en dödssynd lika god som någon och detta skulle med största sannorlikhet bli mitt fall. Föga anade hon då att detta skulle bli min räddning och att jag idag lever på att skapa skönhet.

En rolig sak händer mig då jag går ut från Olivers. En av mina kunder kramar om mig och jag hälsar även på hennes väninna. Plötsligt känner jag igen väninnan och jag säger att “vi gick ju skola ihop”. Hon tror att jag blandat ihop henne med någon annan och berättar att hon är född -65 och gick i Stadsöskolan avgångsklass 9B och hette Marinette. Det är så uppfriskande att hon inte känner igen mig från 9A, inte för att jag vet varför. Kul är det iallfall att känna igen henne (det är oftast tvärt om) och Marienette har vuxit upp till en tjusig kvinna. Detta är kanhända vardagsaction, men det rör på sig iallfall.

Min släkt är fantastisk. Eftersom morfars bröder och systrar bla. begav sig till Kanada och USA så hamnade nära och kära väldigt långt bort. Moster Minne är stolt native American och bor i Prince George. Jag har bara varit där en gång, men vi hörs av och till på Facebook och nu har hon sänt mig en sång:

- Tack för sången Minnie - I love you!

Ja så är hon igång igen. Lillasyster Rebecca Evanne har haft premiär på dansföreställningen “Narcissus by Pacific”.

Svenska Dagbladet ger idag föreställnigen en !!!
- Ett stort GRATTIS till hela ensamblen! Jag längtar tills ni kommer till Luleå!